Hemkomna...
Helt trötta i huvudet, det dunkar av alla tårar som trängt ut ur ögonen idag.
Alla tankar som snurrat runt.
Alla minnen.
Hela stämningen.
Det var sol idag. Och värme. Första gången faktiskt som det var sommarvärme.
Göran älskade solen och värme. Ironiskt.
Själva begravningen var fin, prästen är en varm kvinna som verkligen fångat upp Görans egenskaper vi beskrivit, och hon återberättade kortfattat i kyrkan.
Jag bröt ihop fullständigt, allt kom över mig där jag satt i kyrkbänken och kände mig oerhört...tom... Göran lämnar ett stort tomrum, det går inte att fyllas. Han hade en mycket stark personlighet. Jag tänkte på alla fina minnen jag har av honom. Jag satt och tänkte på hur tacksam jag är över den familj jag har och de vänner jag har i livet- hur mycket jag älskar dom och att jag verkligen ska bli bättre på att berätta det för folk- hur mycket de betyder för mig.
Jag satt och tänkte på banala saker. Hur banala vissa saker egentligen är. Varför lägger man så stor vikt vid vissa saker som egentligen inte borde ägnas en tanke o ta upp energi som kan användas till roligare och viktigare ting?
Jag ska bli bättre på att fånga dagen. Följa mina drömmar. Höra av mig till nära o kära oftare, om så bara för att säga hej.
Det var lite om mina snurriga tankar under dagen. Hjärnan har verkligen gått på högvarv.
Åter till hur dagen i sig var...
Hans bästa vänner spelade musik och sjöng. Gripande.
Yngsta sonen höll tal. Starkt av honom. Det var så fint och han är så duktig på att tala.
Jag vet inte vad jag mer ska säga. Egentligen behöver jag ju inte säga nånting alls om dagen. Jag bara kände att jag ville skriva av mig. Nu ska jag sova (försöka).


Åh vad fint du skriver. Vilken fin dag ändå. Den finaste som kunde bli av den dagen. Varma tankar.
SvaraRaderaKanske kan muntra upp - kika in på bloggen ;-)
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVad roligt att du hittade till mig. Det har dröjt lite från min sida men jag är desto gladare för att jag hittade dig till sist. Vilken toppenfin blogg! Jag är inte insatt i allting än men du verkar ha det lite jobbigt just nu. Hoppas du orkar igenom vi ses igen på bloggen!
Kram.
Vill bara skicka en stor kram till dig!!
SvaraRaderaTack snälla. De värmer gott och ja, dagen var fin igår, och i allt det tragiska var det trevligt att se alla långväga släktingar som jag inte sett på närmare 20 år... Men man önskar ju att vi träffades under andra omständigheter så klart...
SvaraRaderaKram tillbaka till er!
Lämnar lite kramisar till dig här...
SvaraRaderaHörs snart!